Varsågod
- till er som frågat efter receptet på frukttårtan
Solen, Vinden & jag
Mitt i allt kaos kröp ljuset fram. Fridfullheten kramade om mig och lugnade ner precis som bruset av en aspirin. Jag satt och tänkte. Tänkte länge på att jag skulle tänka lugna tankar. Men Fridfullheten sa åt mig att inte tänka för mycket.
Sedan dök Solen upp runt hörnet och jag vinkade ivrigt till honom. Han vinkade tillbaka och gav en varm puss på pannan min så att det kittlades härligt inom mig. Vinden ville också hälsa på en kortis och kammade försiktigt mitt hår för att sedan snabbt rufsa till det. Solen och Vinden berättade vad de hade gjort under vintern och jag kunde inte hålla mig för skratt när jag hörde hur Vinden lekt kurragömma med Solen och Snön, och hur de hade glömt bort att leta efter Solen. Men det gjorde mig ingenting för nu var han ju ändå här.
Sedan kom Fridfullheten försiktigt tillbaka och påminde mig om att jag skulle passa på att njuta, för snart skulle det kanske regna lite. Nej, kved jag. Jag vill inte! Så tittade jag upp mot Solen och viskade: Du har ett alldeles vackert hjärta som gör för ont att se på när du gråter.
Sedan dök Solen upp runt hörnet och jag vinkade ivrigt till honom. Han vinkade tillbaka och gav en varm puss på pannan min så att det kittlades härligt inom mig. Vinden ville också hälsa på en kortis och kammade försiktigt mitt hår för att sedan snabbt rufsa till det. Solen och Vinden berättade vad de hade gjort under vintern och jag kunde inte hålla mig för skratt när jag hörde hur Vinden lekt kurragömma med Solen och Snön, och hur de hade glömt bort att leta efter Solen. Men det gjorde mig ingenting för nu var han ju ändå här.
Sedan kom Fridfullheten försiktigt tillbaka och påminde mig om att jag skulle passa på att njuta, för snart skulle det kanske regna lite. Nej, kved jag. Jag vill inte! Så tittade jag upp mot Solen och viskade: Du har ett alldeles vackert hjärta som gör för ont att se på när du gråter.
Ett livsavgörande val
Val av husläkarmottagning och husläkare får man göra när man bosätter sig på annan ort/del av stan. Att välja mottagning är rätt enkelt eftersom det väljs automatiskt beroende på vart man bor. Så jag öppnar foldern och ser åtta stycken namn på husläkare att välja mellan; sex stycken män och två kvinnor jobbar det tydligen där. Hur gör man i denna situation då? Det är ju inte så att jag är het på namn inom den världen eller har blivit varmt rekommenderad att gå till en viss läkare av någon infödd Stockholmsbo till väninna. Så jag kör på en enkel metod - uteslutningsmetoden.
1. Finns det ett snyggt och trendigt namn innebär det att personen har hippa kreativa päron med scarf runt halsen som avlat fram något färskt läkarsnille som bor på vit parkett och härligt spröjs på fönstren. Alltså måste det betyda att personen ser bra ut, är någorlunda ung och även såpass uppdaterad på allt ifrån anatomi, näringslära till fysiologi och kiropraktik att jag får lite behandling, tränings-och kostråd samtidigt som min trendiga diagnos ställs.
Men jag hittade inget snyggt och trendigt namn på listan och går därför vidare.
2. För många vokaler i efternamnet går fetbort. Jag är ledsen att säga det men jag klarar inte av det Övfre iklädd läkarrocken.
3. Kvinnor är inte roliga. Det blir alltid antingen för djupa eller flummiga under besöken. Visst var den siste manlige läkaren extrem när han trodde att jag menade att jag lagt is på min panna när jag hade migrän istället för at ha tagit Eeze-tabletter. Men den kvinnlige läkaren, ett år senare, rev istället sönder mina provsvar mitt framför ögonen på mig och kom på sitt eget misstag för att en halv minut senare ta upp varenda sönderriven del ur pappersskorgen, tejpa ihop allt och ge tillbaka ett dragspel till mig.
Sedan var det bara två namn kvar att välja mellan, så jag valde ett tysk/spanskt/svenskt namn, framför en mellanmjölksvariant, i hopp om att möta en multikulturell vägledare inom medicin som glatt skrattar ikapp med mig och hypokondrin.
1. Finns det ett snyggt och trendigt namn innebär det att personen har hippa kreativa päron med scarf runt halsen som avlat fram något färskt läkarsnille som bor på vit parkett och härligt spröjs på fönstren. Alltså måste det betyda att personen ser bra ut, är någorlunda ung och även såpass uppdaterad på allt ifrån anatomi, näringslära till fysiologi och kiropraktik att jag får lite behandling, tränings-och kostråd samtidigt som min trendiga diagnos ställs.
Men jag hittade inget snyggt och trendigt namn på listan och går därför vidare.
2. För många vokaler i efternamnet går fetbort. Jag är ledsen att säga det men jag klarar inte av det Övfre iklädd läkarrocken.
3. Kvinnor är inte roliga. Det blir alltid antingen för djupa eller flummiga under besöken. Visst var den siste manlige läkaren extrem när han trodde att jag menade att jag lagt is på min panna när jag hade migrän istället för at ha tagit Eeze-tabletter. Men den kvinnlige läkaren, ett år senare, rev istället sönder mina provsvar mitt framför ögonen på mig och kom på sitt eget misstag för att en halv minut senare ta upp varenda sönderriven del ur pappersskorgen, tejpa ihop allt och ge tillbaka ett dragspel till mig.
Sedan var det bara två namn kvar att välja mellan, så jag valde ett tysk/spanskt/svenskt namn, framför en mellanmjölksvariant, i hopp om att möta en multikulturell vägledare inom medicin som glatt skrattar ikapp med mig och hypokondrin.
Vårsvalka
Plösligt hände det. Jag hade väntat så länge. Vi sågs tidigt på lördagsmorgonen och kysstes varmt. Kyssar som bestod av fina minnen och morgonstund. Han omslöt mig i sitt morgonsköte och gav en sällsynt harmoni. Jag frågade vart han hade varit så länge och han svarade att han inte velat visa sig för mig. Varför då frågade jag och vände ena kinden mot hans gula slöja? För att det är lite av hans passion att retas med mig, svarade han och strök med sin värme över min kropp. Men så länge, varför har du varit borta så länge? Jag hade börjat tappa modet, tråna i oändlighet mot horisonten, riva itu mitt hjärta, min själ och min förtvivlan hade retsamt börjat gnaga på mitt inre. För att jag bara dyker fram när tiden är inne, svarade han. För att du ska veta vad du har när du har det och inte bara när du har förlorat det.
Tiden gick snabbt denna morgon och han hann stiga upp och lysa mjukt, snett in på min balkong, över brädorna, upp mot kortväggen. Och han hann måla en tavla så vacker att det sved inom mig och min nästipp blev så kall när jag länge stod lutad mot fönstret och försökte ta in minnet till en evighet. En tavla i varmgul, vårtidig nyans med kallblå bakgrund och takåsar som attribut. Jag log och visste att han än en gång bara ville retas lite med mig. För inte skulle han komma tillbaka helt och hållet redan nu i mars. Det skulle vara lite väl att ta i. Han skulle bara hälsa på för att visa att han inte glömt mig. För att visa att jag ändå, utan hans existens, måste vakna till liv när natten har lekt färdigt och få min sömn när dagen blir obskyr. Jag måste omvandla min egen energi till livskraft, för jag klarar mig utan honom.
Ett tag i alla fall.
Jag hade så rätt. Strax efter att han lämnat mig i lördags störtade smutssnön ner, slasket sliskade in i skorna och himlen svärtades åter grå. Men jag har fortfarande inte gett upp hoppet på att snart få se honom igen och få njuta av hans världsvärme, hans omärkbara rörelser i takt med dagens rytm. Se honom knacka på, lysa upp och vagga mig till sömns i en purpurorange saga.
Tiden gick snabbt denna morgon och han hann stiga upp och lysa mjukt, snett in på min balkong, över brädorna, upp mot kortväggen. Och han hann måla en tavla så vacker att det sved inom mig och min nästipp blev så kall när jag länge stod lutad mot fönstret och försökte ta in minnet till en evighet. En tavla i varmgul, vårtidig nyans med kallblå bakgrund och takåsar som attribut. Jag log och visste att han än en gång bara ville retas lite med mig. För inte skulle han komma tillbaka helt och hållet redan nu i mars. Det skulle vara lite väl att ta i. Han skulle bara hälsa på för att visa att han inte glömt mig. För att visa att jag ändå, utan hans existens, måste vakna till liv när natten har lekt färdigt och få min sömn när dagen blir obskyr. Jag måste omvandla min egen energi till livskraft, för jag klarar mig utan honom.
Ett tag i alla fall.
Jag hade så rätt. Strax efter att han lämnat mig i lördags störtade smutssnön ner, slasket sliskade in i skorna och himlen svärtades åter grå. Men jag har fortfarande inte gett upp hoppet på att snart få se honom igen och få njuta av hans världsvärme, hans omärkbara rörelser i takt med dagens rytm. Se honom knacka på, lysa upp och vagga mig till sömns i en purpurorange saga.
Alla Smärtans Dag
Idag en lördag som denna vaknade jag bustidigt. Sådär tidigt som man bara gör när man fyller år eller när det är julafton. Det var tyst i huset för en gångs skull och ljuset utanför låg i heligt sken. Jag försökte somna om men det gick inte. I någon timma låg jag och halvsov med ett fint pirr i magen. Förväntansfull över en extra kärleksfull dag som nu infallit i år igen. Den 14 februari. Precis som alla andra år.
Och som alla andra högtidsdagar ligger det alltid någon fin grundande berättelse i bakgrunden. Verklighetsbaserad vet jag inte om någon av högtidsberättelserna är, men blödigt vackra är de. Och det är dessa som får mig att gå igång inför högtider. Inte för att jag har koll på Valentine´s Day men jag kan nästan gissa att det var något helgon, möjligen en Sankt Valentin, som slog spinn på denna dag någon gång under mitten av ett 1800-tal ute i Europa. Så min önskan är att media inte riktigt infann sig så starkt den dagen eller några dagar innan, just för att jag blir ångestfylld av den kommersiella pressen - den som syns mest. Den som svärtar ner helgonet med svart bläck. Den som ständigt omringar dig när du sätter på tv:n, knäpper på datorn, läser tidningen, handlar mat, åker tunnelbana...
Så imorse när jag i godan ro dansat mig upp ur sängen, spelat på kaffebryggaren och fjättrat ner i soffan spricker hela mitt heliga lugn,
när jag ser Aftonbladets 10 tips på hur man gör bulle i ugn
Hur man överraskar med middag i kärlekens tecken
och hur man enligt experterna undviker skräcken
för att ge bort något fel
som bara en beige bh-överdel
Det är tydligen det som kallas för Alla Hjärtans Dag
Och stackars den som är ensam och vag
För han får också en massa singel-tips
På hur man till exempel ska knyta en slips
För att gå ut på en bar och charma
med flera leenden så varma
och sedan patetiskt svansa
efter de som bara är där för att dansa
Så där sprack det sista heliga för mig och jag bojkottar på allvar nu Alla Smärtans Dag och bestämmer mig för att istället visa min kärlek varje dag till alla vitala varelser.
Varje minut och var tredjedels sekund.
Och som alla andra högtidsdagar ligger det alltid någon fin grundande berättelse i bakgrunden. Verklighetsbaserad vet jag inte om någon av högtidsberättelserna är, men blödigt vackra är de. Och det är dessa som får mig att gå igång inför högtider. Inte för att jag har koll på Valentine´s Day men jag kan nästan gissa att det var något helgon, möjligen en Sankt Valentin, som slog spinn på denna dag någon gång under mitten av ett 1800-tal ute i Europa. Så min önskan är att media inte riktigt infann sig så starkt den dagen eller några dagar innan, just för att jag blir ångestfylld av den kommersiella pressen - den som syns mest. Den som svärtar ner helgonet med svart bläck. Den som ständigt omringar dig när du sätter på tv:n, knäpper på datorn, läser tidningen, handlar mat, åker tunnelbana...
Så imorse när jag i godan ro dansat mig upp ur sängen, spelat på kaffebryggaren och fjättrat ner i soffan spricker hela mitt heliga lugn,
när jag ser Aftonbladets 10 tips på hur man gör bulle i ugn
Hur man överraskar med middag i kärlekens tecken
och hur man enligt experterna undviker skräcken
för att ge bort något fel
som bara en beige bh-överdel
Det är tydligen det som kallas för Alla Hjärtans Dag
Och stackars den som är ensam och vag
För han får också en massa singel-tips
På hur man till exempel ska knyta en slips
För att gå ut på en bar och charma
med flera leenden så varma
och sedan patetiskt svansa
efter de som bara är där för att dansa
Så där sprack det sista heliga för mig och jag bojkottar på allvar nu Alla Smärtans Dag och bestämmer mig för att istället visa min kärlek varje dag till alla vitala varelser.
Varje minut och var tredjedels sekund.
Endorfin
Är det något jag alltid kan äta trots att det är varmt, kallt, vackert, magert kalt eller grådaskigt ute, så är det choklad. I alla väder. Jag och choklad är som yin yang, Alfons & Molgan, B. Obama & USA. För chokladen är precis som mig, föränderlig men densamma i alla möjliga former; kurvigt glassig, hårt paketerad, sipprande läcker och söt pralin.
Det finns alltid ett skäl till att välja njutfull choklad framför något annat omvälvande ting.
.
I morse ringde alarmet på mobilen för att få upp oss innan det var dags för lunch. Jag stängde snabbt av det och nollade snoozen. Min pojkvän undrade yrvaket vad klockan var och jag drog upp täcket några inch mer över huvudet och sa: jag ska bara drömma klart. En timma senare slog jag åter upp ögonen och tittade upp på honom bredvid mig. Har du drömt klart nu, frågade han med ett flin? Först undrade jag såklart vad han menade, men sen kom jag på vad jag hade sagt. Jag hade varit inne i en dröm jag ville veta fortsättningen på. Inte låta någon reklampaus förstöra spänningen. Givetvis gick det inte att se vad som sedan hände i drömmen, men tanken var god. Jag skulle bara pausa filmen och sedan starta igång den igen när jag somnade om.
Det är fint att drömma för i en dröm kan vad som helst hända. Oavsett om det är otäckt, romantiskt, tabu eller ett tecken på att man är ett psykfall är det alltid fint att drömma. För drömmar är helt oskyldiga och det finns inga bestämda teorier om hur de uppkommer eller varför de ens finns. Vad man än har drömt om är det alltid skönt att det har varit en dröm och man behöver aldrig ha några egentliga skuldkänslor eftersom man själv inte kan rå för sina egna drömmar. Det är vackert att få drömma om sina far-och morföräldrar och det är riktigt roligt att drömma om helt sjuka händelser och sammanhang som ibland blir till ett helt liv, även om det egentligen kan handla om en sekvens på sju minuter på en natt.
Det är något magiskt med drömmar.
Precis som med dem i verkliga livet - du lever för en dröm som du har och som du vet att du någongång kommer att uppnå, kunna snudda vid, eller bara drömma om. Det är som en extrakraft inom dig, till för att hela tiden knuffa dig framåt i livet. Med drömmar blir du helt enkelt en Duracell-kanin som glatt orkar hålla igång mycket längre.
Det är fint att drömma för i en dröm kan vad som helst hända. Oavsett om det är otäckt, romantiskt, tabu eller ett tecken på att man är ett psykfall är det alltid fint att drömma. För drömmar är helt oskyldiga och det finns inga bestämda teorier om hur de uppkommer eller varför de ens finns. Vad man än har drömt om är det alltid skönt att det har varit en dröm och man behöver aldrig ha några egentliga skuldkänslor eftersom man själv inte kan rå för sina egna drömmar. Det är vackert att få drömma om sina far-och morföräldrar och det är riktigt roligt att drömma om helt sjuka händelser och sammanhang som ibland blir till ett helt liv, även om det egentligen kan handla om en sekvens på sju minuter på en natt.
Det är något magiskt med drömmar.
Precis som med dem i verkliga livet - du lever för en dröm som du har och som du vet att du någongång kommer att uppnå, kunna snudda vid, eller bara drömma om. Det är som en extrakraft inom dig, till för att hela tiden knuffa dig framåt i livet. Med drömmar blir du helt enkelt en Duracell-kanin som glatt orkar hålla igång mycket längre.
Godnatt
Vi sitter här han och jag och knaprar choklad klockan tio på kvällen. Lagom tills sockerchocken dyker upp och säger: nämen hallå där, och låter mig vrida runt ett bra tag innan jag somnar.
Mina föräldrar köpte tonvis med choklad till mig när de var på Ibiza i juni. Ja, alltså inte just på någon marknad där på det lokala torget bland ståndar och petitesser, utan på flygplatsen. Det gick inte att beställa ombord på planet via den lista pappa hade fyllt i alldeles jättenoggrannt medans mamma glammigt bläddrat igenom katalogen och pekat ut varorna. Så det blev till att försöka erinra sig till vad artikelnumrena på beställningsavin hade för egentligt utseende på hyllan.
Här sitter vi och knaprar massor med choklad från i somras. Från i somras? Det är väl fortfarande sommar? Det är i alla fall massor med choklad, mens och finnar.
Mina föräldrar köpte tonvis med choklad till mig när de var på Ibiza i juni. Ja, alltså inte just på någon marknad där på det lokala torget bland ståndar och petitesser, utan på flygplatsen. Det gick inte att beställa ombord på planet via den lista pappa hade fyllt i alldeles jättenoggrannt medans mamma glammigt bläddrat igenom katalogen och pekat ut varorna. Så det blev till att försöka erinra sig till vad artikelnumrena på beställningsavin hade för egentligt utseende på hyllan.
Här sitter vi och knaprar massor med choklad från i somras. Från i somras? Det är väl fortfarande sommar? Det är i alla fall massor med choklad, mens och finnar.
Zzzuck!
Helgen har gått snabbt, som vanligt. Men om en vecka är det semester! Har varit lite smått rastlösa här hemma nu på kvällen. Tanken var att vi skulle hyra film men ingen av oss orkade dra ut när vi väl bänkat oss med snasket. Och skulle vi börja ladda ner skulle vi fått börja se på film vid tolv inatt.
Antar att rastlösheten som alltid infinner sig runt sex-sju på söndagskvällen har att göra med att det är måndag imorgon. =jobbdag. Inte för att det är jobbigt att jobba, näe, det är nice. Men det hade varit skönt att få sova lite längre om morgonen i några dagar till och slippa den där molnande huvudvärken som infunnit sig i helgen pga brist på sömn som man nu hetstagit igen på två dagar.
Mitt i all rastlöshet satte jag på mitt diadem på sambon min. Diademet som jag använder när jag tvättar bort sminket. Han fick agera lite rastlös-mur åt mig och ställa upp på foto.
Antar att rastlösheten som alltid infinner sig runt sex-sju på söndagskvällen har att göra med att det är måndag imorgon. =jobbdag. Inte för att det är jobbigt att jobba, näe, det är nice. Men det hade varit skönt att få sova lite längre om morgonen i några dagar till och slippa den där molnande huvudvärken som infunnit sig i helgen pga brist på sömn som man nu hetstagit igen på två dagar.
Mitt i all rastlöshet satte jag på mitt diadem på sambon min. Diademet som jag använder när jag tvättar bort sminket. Han fick agera lite rastlös-mur åt mig och ställa upp på foto.
=SANT?
Häromdan såg jag Filip Hammar med sin tjej. Varför är det alltid så att jag alltid tänker värsta esset till flickvän om snygga/kända/framgångsrika killar men finner värsta tråkkortet istället? Jag vet flera, både kända och okända killar som går in i den mallen; drömkilleHJÄRTAtråktjej=SANT.
Vad ser då jag och säkert flera andra tjejer i huvudet när man tänker flickvän till en "sådan" kille? Jo, jag tänker en tjej som sprudlar med sin energi och kreativitet som gör att man bara känner sig trött i hennes närvaro, en sådan som lyser igenom på kort, som jobbar som jurist och går omkring i en smäckad kostym skräddarsydd efter en low-fat-&-carbo kropp. Som alla andra gett upp hoppet om att vara eftersom det skulle göra livet outhärdligt om man inte jobbade på heltid med att få upp en sådan image.
Så ser jag paret framför mig i min fantasi och deras små perfekta bebisar. Barbie & Ken med en massa Cindys till barn. Och så ser jag dem framför mig på stan, Filip Hammar och hans flickvän. Nä, det är inte Barbie & Ken. Det är Filip Hammar och Ida Intetsägande. Blond, enkel, lagom kropp, inte så värst lång och inte någon pondusutstrålning där inte. Tjaa, medelmåtta, The girl next door, normal. Inget ont om henne dock, hon är säkert i hans taste och säkert supergullig som flickvän och säkert, ja... Alldeles, alldeles lagom.
Varför väljer alla killar en medelvariant när de kan välja och vraka bland kap? Är det för att de inte orkar med konkurrensen, känner att de kan sitta säkert i några år, har dålig smak eller är det för att jag har dålig smak?
Om min teori eller vad man nu ska kalla det, stämmer så är jag med andra ord den där riktiga bleka medelmåttan till flickvän, eftersom min pojkvän ser rätt bra ut. Eller så kanske det är så att jag tillhör till undantaget.
Filip Hammar 
Intetsägande flickvän
Mina delar
På tal om Stockholm så har jag funnit ännu en favoritdel av staden; Roslagstull. Eller rättare sagt Jarplaplan, men det är väl ingen som känner till det som det sistnämnda om man inte åker 2:an mot Norrtull och vet att en av hållplatserna heter så. Det är den delen där Odengatan fortsätter ner från Odenplan, förbi Rådmansgatan och allting. Ner mot Olssons Video som för övrigt har sjysta fejkpalmer och plastgräs på deras uteservering. Just det området är ju hur mysigt som helst! Det har snart gått två år sen jag flyttade till Stockholm och jag är nu tillbaka på ruta ett fast ca 5 minuter därifrån.
När jag flyttade upp hamnade jag på en skola på Odenplan - ett perfekt område att börja Stockholm på! Gröna linjen, lagom stora affärer, nära till ljuvliga Kungsholmen och sjysta kaféer att hänga på dagarna i ända. Dessutom lyser bratsen här med sin frånvaro. Fett nice!
Så jag blev tjenis på Odenplan och tyckte jag kunde alla ställen runtomkring, började fatta att man enkelt kunde gena till Drottninggatan och faktiskt gå till Fridhemsplan istället för att ta tåget. Det var då man började upptäcka hur allting hängde ihop. Fler områden gled ihop med varandra och staden blev till en mysig liten storstad.
Jo, men för att komma tillbaka till ruta i ett i detta inlägg så öppnade mitt gyms kedja nyligen ett till ställe på Döbelnsgatan. Så jag trevade mig dit och upptäckte då denna vackra småmysiga familjdel av innerstaden-Roslagstull. Lite som Kungsholmen men ändå Vasastaden. Inte för mycket Söder och inget stek alls.
Så går jag till Åhléns på Odenplan en dag efter min träning och kommer då att tänka på den tiden jag var ny här i Stockholm. Hur stolt jag var över att kunna Odenplans hemtrevliga karta utantill men ännu inte visste om att det fanns något ännu mysigare en bit ner på Odengatan.
När jag flyttade upp hamnade jag på en skola på Odenplan - ett perfekt område att börja Stockholm på! Gröna linjen, lagom stora affärer, nära till ljuvliga Kungsholmen och sjysta kaféer att hänga på dagarna i ända. Dessutom lyser bratsen här med sin frånvaro. Fett nice!
Så jag blev tjenis på Odenplan och tyckte jag kunde alla ställen runtomkring, började fatta att man enkelt kunde gena till Drottninggatan och faktiskt gå till Fridhemsplan istället för att ta tåget. Det var då man började upptäcka hur allting hängde ihop. Fler områden gled ihop med varandra och staden blev till en mysig liten storstad.
Jo, men för att komma tillbaka till ruta i ett i detta inlägg så öppnade mitt gyms kedja nyligen ett till ställe på Döbelnsgatan. Så jag trevade mig dit och upptäckte då denna vackra småmysiga familjdel av innerstaden-Roslagstull. Lite som Kungsholmen men ändå Vasastaden. Inte för mycket Söder och inget stek alls.
Så går jag till Åhléns på Odenplan en dag efter min träning och kommer då att tänka på den tiden jag var ny här i Stockholm. Hur stolt jag var över att kunna Odenplans hemtrevliga karta utantill men ännu inte visste om att det fanns något ännu mysigare en bit ner på Odengatan.
