I morse ringde alarmet på mobilen för att få upp oss innan det var dags för lunch. Jag stängde snabbt av det och nollade snoozen. Min pojkvän undrade yrvaket vad klockan var och jag drog upp täcket några inch mer över huvudet och sa: jag ska bara drömma klart. En timma senare slog jag åter upp ögonen och tittade upp på honom bredvid mig. Har du drömt klart nu, frågade han med ett flin? Först undrade jag såklart vad han menade, men sen kom jag på vad jag hade sagt. Jag hade varit inne i en dröm jag ville veta fortsättningen på. Inte låta någon reklampaus förstöra spänningen. Givetvis gick det inte att se vad som sedan hände i drömmen, men tanken var god. Jag skulle bara pausa filmen och sedan starta igång den igen när jag somnade om.

Det är fint att drömma för i en dröm kan vad som helst hända. Oavsett om det är otäckt, romantiskt, tabu eller ett tecken på att man är ett psykfall är det alltid fint att drömma. För drömmar är helt oskyldiga och det finns inga bestämda teorier om hur de uppkommer eller varför de ens finns. Vad man än har drömt om är det alltid skönt att det har varit en dröm och man behöver aldrig ha några egentliga skuldkänslor eftersom man själv inte kan rå för sina egna drömmar. Det är vackert att få drömma om sina far-och morföräldrar och det är riktigt roligt att drömma om helt sjuka händelser och sammanhang som ibland blir till ett helt liv, även om det egentligen kan handla om en sekvens på sju minuter på en natt.

Det är något magiskt med drömmar.

Precis som med dem i verkliga livet - du lever för en dröm som du har och som du vet att du någongång kommer att uppnå, kunna snudda vid, eller bara drömma om. Det är som en extrakraft inom dig, till för att hela tiden knuffa dig framåt i livet. Med drömmar blir du helt enkelt en Duracell-kanin som glatt orkar hålla igång mycket längre.