Jag är en jäkel på att lägga saker på minnet. Saker som folk får ångra att de sagt något de lovat eftersom jag alltid, alltid har en hang på helt onödiga detaljer. Det kan handla om vadslagning i fyllan som vid senare tilfälle skämtas bort som en dum fyllegrej när jag ändå minns genom yrsel och groggögon. Det kan handla om vadsomhelst och jag kommer ihåg det. Inte för att jag vill komma ihåg eller för att jag verkligen tror på att jag skulle fått en miljon av personen jag vadslog med.

Lite nördfaktor är det över att ha ett sånt minne kan man tycka. Du vet, som en nörd, precis så som man var innan blommorna och bina började flyga runt söderut om magen. Precis så som man var när man kunde sitta i timtal med sin bästis uppe på rummet som var tapetserat med pojkbandsaffischer. Där satt man och läste OKEJ och undrade ständigt undrade vad alla tjejer menade när de skrev insändare och frågade om det var normalt att smeka sig själva. Vi testade det till slut, jag och min bästis. Att smeka oss själva på kinden. Vi satt där på sänkanten, drog handryggen ett löst svep några gånger över ens egen kind och tittade sedan frågande på varandra. Inget konstigt hände.

En sak som jag kommer ihåg är när min manliga mellanstadielärare drog upp tröjan för oss under en lektion och visade sitt plåstrade ärr från en liten olycka. Plåstret tillsammans med en del uppstoppande bommull satt långt nere vid byxlinningen. Och två decimeter ovanför plåstret syntes bröstvårtan för oss laglydiga elever.
Samme lärare lovade under en gympalektion, som det hette på nördtiden då man hade en triangelformad gympaväska i polyester med dragsko och Adidaslogga, att den som fyra år senare kunde komma ihåg vad resultatet blev i brännbollen vi spelade den lektionen - den person skulle få en resa till Hawaii av honom.

Jag vet inte om det är plikttorgenhet, bekräftelse, nördproblem eller om det är sifferkombinationer som är dillen till varför jag kommer ihåg smådetaljer. Men fyra år senare ser jag en dag min förre lärare kliva in på min högstadieskola i något ärende. Jag hinner ifatt honom i korridoren, knackar till på axeln, hälsar artigt och säger till en förvånad min "kommer du ihåg att du visst lovade en Hawaiiresa till den elev som kom ihåg resultatet 48-33 på brännbollen?"

Det här med att visa sig naken är lite av en smaksak för många. En del gillar att porra ut sig i blanka magasin som ligger på tidningsställets översta hylla. På den höjd ett barns blick inte når upp till. Och en del gillar att lägga upp halvporriga bilder på bloggar och communitys där det ska poseras med lätt särade läppar, ankstjärt följt av en dalande svank och plutbröst. Ja just det, sen så har vi den där rådjursblicken som säger allt om hur det kommer att bli i sängen. Det är inget fel med det. För man gör som man vill och man ser på vad man vill.

Och så har vi favoritkategorin: Personer som leker ljuva 70-tal i omklädningsrummet på gymmet. Alltså nakna personer som använder samma viga rörelser precis som när de är fullt påklädda. Här ska allt snabbt och flygigt av efter ett hårt träningspass. Skor, tröjor, toppar, byxor och trosor flyger av i samma hast som all sekret slemmar i dimman av svett. 30 st brudar som byter om samtidigt. Det är trångt mellan skåputrymmen och väskorna slåss om bänkplats. Äckligt och generande är det! För här finns stor chans för alla som andas med näsan att känna på odör och se alla 4 läppar säras. Vare sig man vill eller inte. 

Själv brukar jag klämma in mig i ett hörn, dra av kläderna strykandes längs kroppen och sedan snabbt hafsa ner dem i väskan som ligger längst inne i skåpet. Och detta kallas inte för blyghet eller generande hårväxt. Det kallas för respekt! Jag vet inte hur en del är uppfostrade där hemma, men även om ens mamma eller pappa satt och åt naken och din bror gjorde helikoptern dag och natt framför dig är det inte lika välkomnande med detta synsätt på ett offentligt ställe som omklädnigsrummet på gymmet.

Jag tycker att man även bör lägga in trosorna i väskan när man duschar. Inte på. För jag vill inte råka hamna med min envisa blick på ett par trosor som ligger och ropar efter hjälp av all missfärgning i gult, brunt och vitt.

Nu ska jag snart ut en sväng på stan för att möta upp min kompis på fika. Så här ser jag ut idag och trots att det regnar är det ändå kul att klä upp sig. Jag har på mig en klänning i loose-fit variant som jag fyndade i matbutiken T-Jarlen igår för endast 16.90 kr rullen. (En rulle räcker till ca 20-30 klänningar, beroende på vilken variant man väljer på påsen). Jag tog den lite mer tjockare varianten i mörkgrå färg för att matcha dagens väder. Till det har jag endast två enkla accessoarer; en röd keps köpt på Adidas Outlet och ett rött matchande skärp fyndat på second hand. Stövlarna är köpta för två år sedan på Din Sko.