För det är ingen vanlig dag...
för det är min allra närmsta sols födelsedag! Och då passar jag på att skapa en alldeles försmarrig tårta. Hurra hurra hurra!
Sleep well
Det är så mysigt att somna under sitt eget hjärta
-
Life´s too short to waste on not being you
6 timmar
Solen, Vinden & jag
Mitt i allt kaos kröp ljuset fram. Fridfullheten kramade om mig och lugnade ner precis som bruset av en aspirin. Jag satt och tänkte. Tänkte länge på att jag skulle tänka lugna tankar. Men Fridfullheten sa åt mig att inte tänka för mycket.
Sedan dök Solen upp runt hörnet och jag vinkade ivrigt till honom. Han vinkade tillbaka och gav en varm puss på pannan min så att det kittlades härligt inom mig. Vinden ville också hälsa på en kortis och kammade försiktigt mitt hår för att sedan snabbt rufsa till det. Solen och Vinden berättade vad de hade gjort under vintern och jag kunde inte hålla mig för skratt när jag hörde hur Vinden lekt kurragömma med Solen och Snön, och hur de hade glömt bort att leta efter Solen. Men det gjorde mig ingenting för nu var han ju ändå här.
Sedan kom Fridfullheten försiktigt tillbaka och påminde mig om att jag skulle passa på att njuta, för snart skulle det kanske regna lite. Nej, kved jag. Jag vill inte! Så tittade jag upp mot Solen och viskade: Du har ett alldeles vackert hjärta som gör för ont att se på när du gråter.
Sedan dök Solen upp runt hörnet och jag vinkade ivrigt till honom. Han vinkade tillbaka och gav en varm puss på pannan min så att det kittlades härligt inom mig. Vinden ville också hälsa på en kortis och kammade försiktigt mitt hår för att sedan snabbt rufsa till det. Solen och Vinden berättade vad de hade gjort under vintern och jag kunde inte hålla mig för skratt när jag hörde hur Vinden lekt kurragömma med Solen och Snön, och hur de hade glömt bort att leta efter Solen. Men det gjorde mig ingenting för nu var han ju ändå här.
Sedan kom Fridfullheten försiktigt tillbaka och påminde mig om att jag skulle passa på att njuta, för snart skulle det kanske regna lite. Nej, kved jag. Jag vill inte! Så tittade jag upp mot Solen och viskade: Du har ett alldeles vackert hjärta som gör för ont att se på när du gråter.
Ett livsavgörande val
Val av husläkarmottagning och husläkare får man göra när man bosätter sig på annan ort/del av stan. Att välja mottagning är rätt enkelt eftersom det väljs automatiskt beroende på vart man bor. Så jag öppnar foldern och ser åtta stycken namn på husläkare att välja mellan; sex stycken män och två kvinnor jobbar det tydligen där. Hur gör man i denna situation då? Det är ju inte så att jag är het på namn inom den världen eller har blivit varmt rekommenderad att gå till en viss läkare av någon infödd Stockholmsbo till väninna. Så jag kör på en enkel metod - uteslutningsmetoden.
1. Finns det ett snyggt och trendigt namn innebär det att personen har hippa kreativa päron med scarf runt halsen som avlat fram något färskt läkarsnille som bor på vit parkett och härligt spröjs på fönstren. Alltså måste det betyda att personen ser bra ut, är någorlunda ung och även såpass uppdaterad på allt ifrån anatomi, näringslära till fysiologi och kiropraktik att jag får lite behandling, tränings-och kostråd samtidigt som min trendiga diagnos ställs.
Men jag hittade inget snyggt och trendigt namn på listan och går därför vidare.
2. För många vokaler i efternamnet går fetbort. Jag är ledsen att säga det men jag klarar inte av det Övfre iklädd läkarrocken.
3. Kvinnor är inte roliga. Det blir alltid antingen för djupa eller flummiga under besöken. Visst var den siste manlige läkaren extrem när han trodde att jag menade att jag lagt is på min panna när jag hade migrän istället för at ha tagit Eeze-tabletter. Men den kvinnlige läkaren, ett år senare, rev istället sönder mina provsvar mitt framför ögonen på mig och kom på sitt eget misstag för att en halv minut senare ta upp varenda sönderriven del ur pappersskorgen, tejpa ihop allt och ge tillbaka ett dragspel till mig.
Sedan var det bara två namn kvar att välja mellan, så jag valde ett tysk/spanskt/svenskt namn, framför en mellanmjölksvariant, i hopp om att möta en multikulturell vägledare inom medicin som glatt skrattar ikapp med mig och hypokondrin.
1. Finns det ett snyggt och trendigt namn innebär det att personen har hippa kreativa päron med scarf runt halsen som avlat fram något färskt läkarsnille som bor på vit parkett och härligt spröjs på fönstren. Alltså måste det betyda att personen ser bra ut, är någorlunda ung och även såpass uppdaterad på allt ifrån anatomi, näringslära till fysiologi och kiropraktik att jag får lite behandling, tränings-och kostråd samtidigt som min trendiga diagnos ställs.
Men jag hittade inget snyggt och trendigt namn på listan och går därför vidare.
2. För många vokaler i efternamnet går fetbort. Jag är ledsen att säga det men jag klarar inte av det Övfre iklädd läkarrocken.
3. Kvinnor är inte roliga. Det blir alltid antingen för djupa eller flummiga under besöken. Visst var den siste manlige läkaren extrem när han trodde att jag menade att jag lagt is på min panna när jag hade migrän istället för at ha tagit Eeze-tabletter. Men den kvinnlige läkaren, ett år senare, rev istället sönder mina provsvar mitt framför ögonen på mig och kom på sitt eget misstag för att en halv minut senare ta upp varenda sönderriven del ur pappersskorgen, tejpa ihop allt och ge tillbaka ett dragspel till mig.
Sedan var det bara två namn kvar att välja mellan, så jag valde ett tysk/spanskt/svenskt namn, framför en mellanmjölksvariant, i hopp om att möta en multikulturell vägledare inom medicin som glatt skrattar ikapp med mig och hypokondrin.
Om
Om glass var varmt
hade jag inte vetat vad sommar är
Om stenen var mjuk
hade jag inte förstått hur smärta känns
Om hjärtat var grönt
hade jag inte känt någon värme
Om fiskar sprang på land
hade jag aldrig ätit upp dem
Om klockan stått still
hade jag inte njutit av stunden
Om dagssländor bits
hade jag inte sett det vackra i allt
Om motgångar varit lätta
hade jag aldrig upplevt medgångar
Mizaru Kikazaru Iwazaru
Det är på japanska och betyder ”inte se något ont, inte höra något ont, inte säga något ont”. Aporna finns nu hemma hos mig och ska få mig och alla som hälsar på att hållas fria från onda intryck och bara utstråla god energi, så att alla mår bra i en tid som denna.
Men mest har jag dem på min hylla för att de är ena riktiga sötnosar.
Men mest har jag dem på min hylla för att de är ena riktiga sötnosar.
Strukturerad tillvaro
Jag vet inte om jag har nämnt för dig att jag avundas alla som försöker fylla upp det tomma utrymmet i sin kalender genom att flitigt skriva upp födelsedagar, tvättid, tandläkarbesök och menstruationscykel. Hur underbart är det inte när man ser några prydligt uppradade punkter i Cartier-bläck på perfekt klorfritt papper!
Jag själv har istället problem med att få till mer blankt utrymme. Det blir till slut svårt att få plats med de sista punkterna som poppar upp i huvudet och som bara måste ner i kalendern, vilket slutar med att jag använder överstrykningspennor i multipla kulörer för att kunna urskilja det allra minsta och viktigaste. Inte för att jag har tid att måla tavlor och leka söt. Jag gör det bara för att jag inte ska missa något oerhört viktigt. Lite som terapi, eftersom min hjärna då blir fri från allt ansvar som kalendern istället får bära vidare på. Och det enda jag behöver göra är att komma ihåg att kontinuerligt fylla på med viktiga saker, så att jag inte missar att vattna blommorna och kamma håret. Så att jag inte glömmer att köpa mjölk på vägen hem och står där sen och blir alldeles torr i halsen och skör av kalciumbrist.
Jag själv har istället problem med att få till mer blankt utrymme. Det blir till slut svårt att få plats med de sista punkterna som poppar upp i huvudet och som bara måste ner i kalendern, vilket slutar med att jag använder överstrykningspennor i multipla kulörer för att kunna urskilja det allra minsta och viktigaste. Inte för att jag har tid att måla tavlor och leka söt. Jag gör det bara för att jag inte ska missa något oerhört viktigt. Lite som terapi, eftersom min hjärna då blir fri från allt ansvar som kalendern istället får bära vidare på. Och det enda jag behöver göra är att komma ihåg att kontinuerligt fylla på med viktiga saker, så att jag inte missar att vattna blommorna och kamma håret. Så att jag inte glömmer att köpa mjölk på vägen hem och står där sen och blir alldeles torr i halsen och skör av kalciumbrist.
Vårsvalka
Plösligt hände det. Jag hade väntat så länge. Vi sågs tidigt på lördagsmorgonen och kysstes varmt. Kyssar som bestod av fina minnen och morgonstund. Han omslöt mig i sitt morgonsköte och gav en sällsynt harmoni. Jag frågade vart han hade varit så länge och han svarade att han inte velat visa sig för mig. Varför då frågade jag och vände ena kinden mot hans gula slöja? För att det är lite av hans passion att retas med mig, svarade han och strök med sin värme över min kropp. Men så länge, varför har du varit borta så länge? Jag hade börjat tappa modet, tråna i oändlighet mot horisonten, riva itu mitt hjärta, min själ och min förtvivlan hade retsamt börjat gnaga på mitt inre. För att jag bara dyker fram när tiden är inne, svarade han. För att du ska veta vad du har när du har det och inte bara när du har förlorat det.
Tiden gick snabbt denna morgon och han hann stiga upp och lysa mjukt, snett in på min balkong, över brädorna, upp mot kortväggen. Och han hann måla en tavla så vacker att det sved inom mig och min nästipp blev så kall när jag länge stod lutad mot fönstret och försökte ta in minnet till en evighet. En tavla i varmgul, vårtidig nyans med kallblå bakgrund och takåsar som attribut. Jag log och visste att han än en gång bara ville retas lite med mig. För inte skulle han komma tillbaka helt och hållet redan nu i mars. Det skulle vara lite väl att ta i. Han skulle bara hälsa på för att visa att han inte glömt mig. För att visa att jag ändå, utan hans existens, måste vakna till liv när natten har lekt färdigt och få min sömn när dagen blir obskyr. Jag måste omvandla min egen energi till livskraft, för jag klarar mig utan honom.
Ett tag i alla fall.
Jag hade så rätt. Strax efter att han lämnat mig i lördags störtade smutssnön ner, slasket sliskade in i skorna och himlen svärtades åter grå. Men jag har fortfarande inte gett upp hoppet på att snart få se honom igen och få njuta av hans världsvärme, hans omärkbara rörelser i takt med dagens rytm. Se honom knacka på, lysa upp och vagga mig till sömns i en purpurorange saga.
Tiden gick snabbt denna morgon och han hann stiga upp och lysa mjukt, snett in på min balkong, över brädorna, upp mot kortväggen. Och han hann måla en tavla så vacker att det sved inom mig och min nästipp blev så kall när jag länge stod lutad mot fönstret och försökte ta in minnet till en evighet. En tavla i varmgul, vårtidig nyans med kallblå bakgrund och takåsar som attribut. Jag log och visste att han än en gång bara ville retas lite med mig. För inte skulle han komma tillbaka helt och hållet redan nu i mars. Det skulle vara lite väl att ta i. Han skulle bara hälsa på för att visa att han inte glömt mig. För att visa att jag ändå, utan hans existens, måste vakna till liv när natten har lekt färdigt och få min sömn när dagen blir obskyr. Jag måste omvandla min egen energi till livskraft, för jag klarar mig utan honom.
Ett tag i alla fall.
Jag hade så rätt. Strax efter att han lämnat mig i lördags störtade smutssnön ner, slasket sliskade in i skorna och himlen svärtades åter grå. Men jag har fortfarande inte gett upp hoppet på att snart få se honom igen och få njuta av hans världsvärme, hans omärkbara rörelser i takt med dagens rytm. Se honom knacka på, lysa upp och vagga mig till sömns i en purpurorange saga.
