Jag har drabbats av skrivkramp. Det ligger även en del uppbokad tid i att jag inte producerat så mycket på sistone.  Men skrivkramp brukar inte hända mig. Har jag svårt att komma på något att skriva brukar jag bara köra på - taget direkt från mitt huvud. Rykande heta tankar, precis det du läser nu. Premiär. Live. Och så formar sig något som till slut ser ut att vara ett inlägg. Eller kalla det vad du vill. Kalla det krönika, kalla det roman, kalla det sexnovell, kalla det prosa. Eller varför inte tankekarta?

Att skriva om vad som helst är inget som helst problem för mig . Min skrivkramp bottnar sig inte i rätta formuleringar, ordföljd, innehåll, problem med källangivning, ja djupa ting som speciellt  modebloggare kan lida av.

Min skrivkramp bottnar sig i en undernärd produktion av bubblande idéer, på grund av  tidsbrist.

Min kalender är till bredden fylld med brainstorming, post-its fladdrar gult lite överallt omkring mig och huvudet är smockfullt. Planerna är smidda, det är enkelt att producera, när jag vill var jag vill. Ibland har jag så bråttom att få ut en idé att jag till och med sätter jag mig på toan med laptopen i knäet och skvätter text, samtidigt som jag hinner med annat.

Problemet kommer bara när tiden inte räcker till. Jag känner det senaste inlägget ligga och fladdra på axeln och likt ett oskyldigt barn ropa på uppmärksamhet. Men först måste alla Maslows behov uträttas innan jag ger mitt inlägg - mitt barn, mitt allt - en chans att synas i svarta pixlar. Och med det kommer rutinerna in i dagen och så grusar det sig i ögonen på mig till slut. Klockan är elva.pm och jag vänder blicken snett bakåt mot min högra axel, ser inlägget sjunka ihop och tyna bort. Jag får fram ett förlåt i blicken, hittar sängen och stiger snart upp till en ny dag. 

Så där ligger alla idéer snart döda och synliga i grön tusch, blyerts och blåbläck. Dömda att bli slängda och stenade av matrester i papperskorgen. Inspirationen till idéerna försvinner nämligen snabbt när de inte kan underhållas och skrivkrampen sätter in. Därför skriver jag av mig nu. Kalla det för vad du vill, men tack för att du lyssnade.