Så rör vi oss mot ämnet i samtalet och jag känner på mig att frågan strax kommer att dyka upp och jag skruvar lite på mig innan ögonblicket är framme och jag måste nu ge ett rakt svar. Jag hör orden komma ur min mun och ser att hon kollar lika förvirrat på mig som jag svarat. Så vrider jag på orden, tvistar till det lite och försöker få det mer precist. Mer korrekt. Men det räcker inte. Jag har bara få sekunder till på mig att svara ordentligt innan hon tror att jag är en variant av Gökboet. Så smäller jag det. Svaret kommer direkt och bestämt, så kollar jag på henne en halv sekund senare för att se reaktionen Hon skruvar lite snabbt på sig och genast anar jag en fientlighet i blicken. Den varar i en hundradels sekund, ingen annan kan se det förutom jag eftersom jag är så van. Någon annan kommer in, hon hejar, kollar ner i papper och så är jag ute.

Detta kära du, är ett lite halvsocialt problem för mig när jag talar med halvfrämlingar jag möter på gymet, fik, kompisars kompisar och andra som inte vet hur situationen ligger till. Jag vet också hur jag skulle ha reagerat eftersom det inte kostar lite att bo där jag bor. Inte precis där jag bor, utan i området. Jag tycker att det är extremt höga priser på bostadsrätter på Östermalm och skulle aldrig vilja lägga pengar på en bostad i detta område som ligger mig långt från hjärtat, eftersom jag inte riktigt har samma jargong som de flesta människorna i denna stadsdel och dessutom finns det mysigare, mer gemytligare ställen att bo på. Men man tackar ju inte nej till att få bo mitt i smeten ett tag, att känna sig lat när man inte orkar pallra iväg till Åhléns City för att det är för långt och att slippa passa tunnelbana och buss när man är ute och festar.

Vi tackade inte nej till en sjyst hyra på en rivningskontrakt mitt i smeten. Och visst är det fuskigt för andra som skulle vilja men inte har råd eller chans att kunna bo här. Men vi räknade aldrig med att det skulle bli så otroligt svårt att förklara för folk. Den svenska Janten kommer in hos de flesta jag möter så det slutar med att jag skiter i att säga vart för att slippa konstiga blickar och miner. Brukar istället dra till med att peka åt det hållet och säga "däråt", så får personen tro vad den vill om avstånd och plats. Eller så gör jag som jag nämnde i början; börjar med att säga "Östermalm, typ Stureplan", och sedan när den konstiga blicken kommer fram tar jag upp försvarsglorian och säger "det är bara ett rivningskontrakt med taskigt underhåll". Ibland är skadan redan skedd och stämpeln "brat" är stämplat på mig. (Egentligen måste det vara jobbigt för alla stackars brats att säga till folk vart de bor, på grund av den reaktionen. Nej just det, kom på att brats umgås ju bara med varandra.)

Och motsatsen. Jag var med om en rolig typ häromdagen inne på Siba när jag skulle lämna in datorn för reparation. Han var lite halvschtekig och hade en uppsnofsig min när han reggade in mina personuppgifter på datorn. Så kontrollerade han om jag fortfarande bodde på "Midsommarvägen". Jag svarade honom att det var fel och uppgav min nuvarande adress. Till svar fick jag: "Mycket bättre."