Denna vecka har varit kaotisk för mig. Ett sammelsurium med ja-och nej svar. Nedgång. Uppgång. Det händer så mycket saker runt om som man enkelt skulle vilja fånga och fascineras av. Likt vackra såpbubblor som flyger omkring i mängder och flockar man bara hinner nudda innan de går sönder och nya svischar förbi. Jag vill göra allt. Jag har så otroligt många drömmar jag måste hinna fånga för att känna mig stimulerad. Jag har drömmar om att bli det mesta i yrkesväg men jobbar på en sak i taget. Vet inte hur många saker som blivit uppräknade framför min pojkvän. Han bara skrattar åt mig och tycker att det är gulligt att jag vill så mycket. Jag tror att det är för att det finns olika sidor av allt och jag vill vara med och testa alla varianter. Det kan räcka med att flyga och känna adrenalinet dyka upp och ta fart i samma takt som piloten gasar på över banan för att lyfta planet och flyga ut bland vita kuddar och blått valv. Jag kan fascineras av att det är så otroligt mäktigt och helt plötsligt vilja vara den som skapar det mäktiga för stunden. Jag vill bli pilot. Jag vill hinna resa runt världen, klättra på berg, dyka i hav, bygga hyddor och skapa. Skapa något som fångar. Sprida och se hänfördheten i allas ansikten. För att kunna skapa något måste jag jobba med mig själv. Jag måste drömma eller göra en bit av allt jag drömmer om för mitt egos skull.

För att kunna göra en del av allt måste man ha en grund som bygger på ett pussel av ekonomi, vilja, självkänsla och realism. Sedan måste man finna en väg och acceptera om den är extra lång, för inget kan hindra en om man har drömmar. Det är bättre att ha drömt än att fallit platt mot verkligheten.

Jag kan bli otålig på att den tid som finns endast räcker till att överleva den självförvållade mallens mått. Vet inte hur man ska göra för att hinna med allt annat utanför. Men jag försöker leva nu, försöker se det jag har och inte till det jag inte har. Försöker förbättra och vårda. Ibland när jag stressar fram på tunnelbanan, i huvudet eller över kissets never-ending på toaletten försöker jag tänka på vad jag har och där stannar världen för ett ögonblick och jag andas in och ut. Några sekunder går, jag uppskattar och bär med mig. Det är en kraft i sig som i sin tur ger kraft. Du blir stor i tanken och alla drömmar blir lättare att nå när du vet vart du står, vad du har och vad du vill förverkliga. Du växer som person i andras ögon. Vägen blir mer rak även om den fortfarande är oändligt lång och kanske aldrig tar slut. Men jobbar du på det lovar jag att du kommer väldigt långt. Tappa aldrig. Tänk alltid i stora mått men omvandla det till en enkel verklighet utifrån din situation. Du behöver inte leta efter ett stort hav att segla på, det kan räcka med en sjö, bara det är tillräckligt för dig.

Jag vill bli författare.