Här sitter jag i en annan del av hjärnan och börjar tänka lite ytligt. Förvisso svårt att tänka ytligt när man tänker med hjärnan som ligger inpaketerad innanför kraniet. Men idag gör jag det. Outside the box kallas det för i andra sammanhang. Att tänka utanför ramarna.

Ok, jag ger mig och återgår till att skriva om själva kärnan i äpplet - ytlighet;
frågar man en del människor vad de faller för hos det motsatta/samma könet får man svar som ögonen, en del säger händerna, en del brösten, bringan, nyckelbenen osv. Jag själv skulle säga att jag faller för hela personen, dock kommer det från ögonen där självförtroendet och allt annat glimtar. Finns utstrålningen så faller jag pladask i den smutsiga vattenpölen framför honom, travar mig upp och storflinar sådär fånigt samtidigt som det rinner gyttja från mitt slaskiga hår.

Sen finns det många många och åter många personer som skulle svara rumpan. Att rumpan skulle vara något man kollar efter på det objekt man fångar. Rumpa för mig är helt otänkbart, för rumpan drar ju ner romantiken, för en rumpa associerar jag inte till något saftigt sexigt. En rumpa sitter du på, en rumpa ger ifrån sig en massa skit, är ibland fult hårig, platt, cellulitig, deformerad, skämmig och får en massa fula miner beroende på vilka byxor som sitter på. En rumpa är inget vackert alls utan bara en ren skitsak. Den där vackert visuella, pyttelilla, päronformade, lena rumpan hittar man bara på ett fjortonårigt lammkött, samt på starkt retuscherade modeller i glansiga tjockblaskor.

En persons rumpa måhända vara sexig om ögonen och utstrålningen säger så, men det är inte så att jag frivilligt skulle gnugga ansiktet i klyftan.