Det kommer en tid när du vill
både gråta skratta och stå still
En oändlig värme som kramar om dig i rött
så hårt en omfamning som denna du aldrig mött

Men rädd för att tappa stunden oroar du dig
helt i onödan över en liten grej
Som gör att du missade hur det var på toppen
och hur det då egentligen kändes i kroppen
En eufori fylld av öden fanns
medan du tänkte botten av döden någonstans

För den som bland moln och solar gått
har ofta missat och inte förstått
vad lycka egentligen kan bestå av
utan istället tittat ner i ett oändligt stort hav
efter bästa fiskar på jakt
bland kommersialism och makt

Och när du en gång äntligen fått äga
och din existens jämfört med media fått väga
Sjunker du snabbt ner av andra ting
och massor av tankar att grubbla kring

Rädd för att förlora den egna lycka du alltid har
ända tills du inte har någonting kvar