Det har hänt mig några gånger att folk kommer fram till mig på gatan.

Eller rättare sagt att folk står kvar på sin plats i butiken och säger fina saker till mig. Sådant som gör mig helt lyriskt glädjerik och som får hjärtat mitt att bli en nyans varmare. Jag kan vara hur inställd som helst på att spela dryg och upptagen av mitt eget liv när jag ska betala för mig. Och så plötsligt hör jag en söt liten röst bakom kassan som i brist på annat inspekterat mig när jag dragit mitt kort, säga: vad fint du har målat dina ögon. För flera sekunder glömmer jag mallen med att leka självupptagen, tittar upp och ler stort. Tack, får jag fram. Det är det enda. Och därefter flera leenden på rad, likt kamerablixtarnas oändliga bländande av fascination. För vad ska jag säga? Tack detsamma, när flickan endast nyttjat mascara för dagen. Eller tack detsamma, till snubben på 7-Eleven?

Så jag säger kort och koncist, tack! Och möjligen, ha en bra dag!