Idag har jag varit sjukt trött. Sådär jobbigt trött som när det till och med är svårt att få ihop en fungerande tanke. Varför är jag trött? Jo, för att min familj, som du trogen läsare tidigare läst i min blogg (läs; igår möjligen) var här på snabbvisit innan de drog iväg till Ibiza.

Under dagen fyllde jag på mitt redan rätt så trötta förråd med Coca-Cola, var uppspelt över att mina söta päron var här, sprang fram och tillbaka i lägenheten på kvällen och donade med etiketter som det skall skrivas på och som sedan skall fästas fast på väskhandtaget för incheckningen på flygplatsen. Fast egentligen är ju etiketterna till för att man ska få tillbaka sin väska om den råkar springa bort lite nonchalant med hjälp av någon slarver hos bagagepersonalen. Eller vad heter det när man jobbar med att ha hand om allt bagage på flygplatser? Äsch, nu orkar jag inte heller tänka. (Skräckscenariot hände förresten mig och min kompis när vi semestrade i Bulgarien för några år sedan; då kommer inte våra väskor med rullbandet på flygplatsen när vi landat. Plötsligt ser vi allt folk dra sig mot utgången, ut i mörkret klockan tolv på natten. Jag och min kompis hängde instinktivt på massan som djur i flock och upptäckte att ett annat plan tagit hand om vårat och 50 andras bagage. Vi såg allt bagage kastas ut från planet och ner på den våta marken och för flera korta sekunder trodde vi att vi var med i en film om ett U-land någonstans i Afrika. Det var bara att börja leta efter sin svarta bland tusen andra och hoppas på att det inte var någon slarver som redan förväxlat sin med ens egen.)

Jo, men det jag skulle komma fram till var att det vart så trevligt när vi åt libanesiskt i Kungshallens sorl, jag och (nästan hela) familjen. Och sedan promenerade vi vid vattnet längs Strandis (Strandvägen; egenpåhittad Stockholms slang. Jag kommer förresten snart med ett inlägg med lite intressant egenfakta om Stockholmsslang). Och nu ska jag sluta använda parentes innan du slutar med att läsa det sista ordet i detta inlägg där en parentes omsluter hela resonemanget.

Jo, så det var väldigt trevligt att ha föräldrarna här och jag kan säga jag alltid garvar så mycket åt deras sjuka humor. Speciellt bra är mina bröders humor. I alla fall så låg jag vaken av allt koffein hela natten (ok då, hade väl lite skenresefeber också) och sen när de skulle iväg med taxin kl fyra på natten steg jag glatt upp, sa hejdå till dem och så stod vi i trappuppgången och fnissade sådär flummigt åt att de omedvetet förde sådant oväsen inför grannarna med sina stora väskor som bankades fram på stengolvet. Sedan gick jag piggt och diskade lite och efter det vid fem somnade jag igen.

Nu ska jag sova vidare här på soffan innan sängen kallnar av min frånvaro. Det är rätt skönt att somna på soffan, lite småförbjudet eftersom man egentligen ska lägga sig direkt i sängen och sova vid läggdags.

Joråsörrösatt!