Finns det något värre än personer som lider av komplex, att det yttrar sig och går ut över alla andra på allmänna platser. Jag som trodde att barn var värst att vistas bland när man befinner sig utomhus. Men idag fick jag mig en ordentlig tankeställare. Det är verkligen inte barn som är jobbigast. Barn är som små äkta änglar jämfört med vissa vuxna personer som bara måste synas, höras, gapa, skämta, coola sig i sitt sällskap framför alla andra, bland andra så att det går ut över den lilla stund man vill ha för sig själv när man valt att sätta sig i ett litet hörn på en uteservering och njuta för några ögonblick.

Jag talar om det som hände mig idag. Sandy´s på Birger Jarlsgatan är stans bästa Sandy´s. Jag har testat flera andra ställen och varje gång blivit missnöjd med typ brända och halvfyllda mackor. Sen är man ju tjenis med killen på stället vilket gör besöket mycket gemytligare. Men det jag skulle komma till var att jag valde att kika förbi stället idag för att njuta av en god baguette på deras uteservering. Det är proppfullt men det finns en liten plats i hörnet, bredvid tre personer; en kille och en tjej och så en jäkla komplexapa till tjej.

Där sitter jag och försöker få i mig min macka under solens vackra slöja, men icke. Komplexapan pratar högt och gällt, nämner ordet "jag" ca tre gånger på en halvminut, tar upp vilka som är bakfulla idag. Hon börjar också blöda från sitt hål i örat som hon själv gjort hål i och gormar högt om att hon måste få bort skorpan eller vad det nu var för att det inte ska se äckligt ut. För en sekund trodde jag det var Katrin Schulman som satt och sökte uppmärksamhet till 200%. Hon snackade i ett precis som Katrin, lite hes stockholmska med självsäkert tonfall. Och hela tiden hade hon någonting att ta upp, nämna liksom. Men det var verkligen inte Katrin. Katrin är vad jag förstått en intelligent person och det var inte den här wannabe bruttan på Sandys. Jag såg aldrig hur hon såg ut. Men det riktiga beviset på att det inte var Katrin kom när den här komplexapans kille klagade på att hon rökte så mycket - Katrin har ju slutat enligt sin blogg. KA:n ville röka en till cigg på en halvminuts mellanrum och det slutade med att hon och killen satt och drog i cigarettpaketet tills hon tjöt till och klagade på att naglarna som hon låtit spara ut höll på att gå sönder.

Ja, så höll det på medan jag åt min goda baguette. Och fler bakfulla vänner slöt sig till komplexapans gäng för att snart ta över hela den lilla uteserveringens 5 kvm. Och där satt hon med sina utrop och härmade ibland vad någon i gänget sa, sedan började hon småsjunga på "Öppna din dörr", lite sådär så att alla runtomkring skulle ana att hon kanske kan sjunga, och hade hon tur skulle kanske någon producent gå förbi på gatan just då i det ögonblicket och erbjuda henne ett fett kontrakt. Så skulle hon senare i en intervju med Vecko Revyn berätta lite sådär coolt med hes wannabeholmska om hur hon blivit upptäckt som artist en söndag på Sandy´s.

Vet du vad det är som får hennes wannabe osäkerhet att skina igenom? Jo, det är att hon egentligen är från Flen och lägger till ett så in i helvete falsk stockholmsdialekt när hon ska betona vissa saker. Men hon måste nog öva mera för det skiner tyvärr igenom. Hela hon är genomskinlig. Stackars tjej.