Så nu var man back in business. Och back in normal-budget-leverne. Jo, staden Köpenhamn var en jättemysig gemytlig stad där allting påminner om lego i från färg på byggnader till regionaltågens front som ser ut som Duplo-ansikten. Invånarna är inga turistfascister utan faktiskt riktigt genomtrevliga typer som bjussar på service. Allt känns så myyysigt i staden med gröt i halsen, gycklare på gator och matmoffande turister i alla möjliga matsånd. MEN... Ja det måste tydligen alltid finnas ett Men; vi blev helt ruinerade på pengar. Så fruktansvärt hemskt dyrt så att jag grät fram pengarna varje gång jag köpte något. I början hajade vi inte grejen och trodde att vi råkade hamna på något överdyrt turistfik när vi fick pröjsa 140 svenska kronor VAR för en ciabatta och coca-cola. Men se, det höll i sig hela tiden, 20 svenska spänn för en burk cola på 7Eleven, (som för övrigt hade värsta bardisken med alltifrån Baileys till Smirnoff) 120 för två stycken Caffe Latte och det mesta ironiska skämt jag vart med om på länge; vi sitter på ett mysfik/restaurang en bit från centrum och ska käka dagens lunch. Jag beställer in maten och ber också om lite extra hummus vid sidan om. Du vet som när man råkar bli sugen på lite extra naanbröd till maten eller ber om extra tzatziki och får pröjsa en tia extra eller nåt. För det första blir jag överraskad över att det kommer in en asiett med hummus. Jag var inte alls naiv här, för jag hörde till och med att servitrisen ropade om en extra hummus vid sidan om, i typ skål, inte asiett. Fint uppfostrad som man är försöker jag sen att äta upp all hummus för att inte göra dem ledsna över besväret för missförståndet.
Och sen kommer notan, och vet du vad det står att hummusen kostar? Föreställ dig att priset på hummusen i så fall skulle bero på att den var direktimporterad från den mest exklusiva restaurangen i Libanon. Men nu var den ju inte det och tänk dig att jag fick betala 60 svenska riksdaler för färdigtillverkat klet!!! Kan säga att jag höll hårt om pengarna efter detta trauma och tog alltid det minsta och billigaste av allt som jag åt. Jo, jag vet att jag är på semester, men lite ickebortskämd vett och stolthet har man om man inte riktigt är villig att slösa en onödigt massa pengar som heller inte går under DeLuxe.

Jo, men resan var bra. Vi räknade ut att vi hade gått ca 4 mil under dessa 4 dagar. Känns fortfarande i benen kan jag säga. Men det var trevligt att gå runt staden, utforska olika delar och utnyttja alla dagar till max och sen sova som stockar trots regionaltåg som körde förbi precis utanför vårt hotell var femte minut så att det lät som om att ett flygplan landade.

Vi var på en klassisk sight seeing tour med båt och såg Den Lille Havsfrue, (statyn var verkligen sjukt liten i verkligheten) besökte Dansk Design Center och såg en utställning om trädesign, klev 38 meter upp i Rundetårn och fick en magnifik utsikt över hela Köpenhamn ända till Öresundsbron, promenerade förbi Den Svarta Diamanten; Kungliga Stadsbibliotekets byggnad som glittrar likt en diamant med sina fasetter i solens sken. Och så var vi en sväng på Tivolit och beklagade oss lite över den dåliga kollen på säkerheten när de inte kontrollerade våra byglar, och menade att Liseberg minsann var pålitligt i alla väder. Ack så beklagligt och stackars alla "Rainboware".

Och sen är världen roligt liten. Vi sitter på Konungens Nytov (ett av torgen i city) och fikar och plötsligt ser jag en en kompis till mig och hennes pojkvän gå förbi oss. Eller det är väl snarare en bekant som man inte umgåtts med direkt men som man inte heller bangar till att snacka med en kortis, som man alltid gör när man träffas på oväntade platser. För visst är det alltid så att man undviker att hälsa på myskogrannen i trappen men utomlands är man helt plötsligt bundis på grund av den osannolika sammanstötningen och beviset på att devisen "världen är liten" stämmer styrks allt mer.

Ah, just det, glömde ju dig läsare som tvingats släpa ögonen igenom denna text och endast letat efter betyget på besöket i Erotiska Museét; Hehe, besök gärna det om du vill få dig ett gott skratt och upptäcka att folk redan på1800-talet vart riktiga kinkiga glufsare som avbildade sig själva i misslyckade 3D målningar. Riktigt underhållande och lite småtabu. (Tänk om man förresten skulle råka stöta på någon där inne istället som man bara känner lite halvt, hur skulle man då påbörja samtalet? Typ; eh, hej, så ni har också hittat hit in... i staden. Trevlig plats.. Mm, jo.. Ehm "harkel harkel" Men kul å ses, hoppas ni får det skönt. Eller jag menar en skön semester.)



Innan vi skulle sova satte jag upp detta på vår balkong
som vette ut mot regionaltågen.