Ok, så här ligger det till; jag brukar klippa håret på mina vänner min familj ibland. Och så brukar jag klippa min pojkväns hår ca en gång i månaden. Men det slutade jag med för några månader sedan eftersom det aldrig hanns med och bara blev ett stressmoment extra när håret knakade på i längd. Så då bestämde vi att det skulle klippas hos frissan härnäst. Men det var ju också speciellt det där, för då ska man helt plötsligt vänja sig vid att han kan komma i andra frisyrer som kanske inte är klippt efter den struktur jag tidigare gjort. Men faktiskt så såg jag också fram emot att få bli överraskad av att frisörer också kan göra innovativa frisyrer även på män.

Men sedan han släpptes fri under min sax och begav sig till proffs för 270 spänn har jag inte fått se skymten av någon innovativitet mer än att det kanske luktat extra gott om håret någon gång. Men det värsta var nog när vi båda tyckte att vi hittat en riktigt bra frisör; Det var dagen innan vi skulle åka till Skövde och fira mamma på hennes 50-års kalas. Hans hår var grottlångt och skulle klippas av för att bli lagom fräscht för en visitfärd mot bonnaschlätten. När jag kommer hem möts jag av en halvledsen och ett halvt huvud kortare frisyr på min pojkvän. Den duktiga frisören vi siktat oss in på visade sig vara en muskelknutte med spänniströja och Jonny Bravo-frilla (jämnkapad 80-tals stubb över hela huvudet, liknandes en gräsmatta), som verkade älska hårtrimmerns påfund. Tydligen är den frisyren den enda han kan klippa eftersom min pojkvän också hade fått den.

Nu har det gått mer än en månad sedan stubbklippet gjordes. Och ännu en klippning gjord, senast igår, fast denna gång hos en annan frisör. Hos en variant av frisör som inte verkar ha fattat att saxen används till att korta av håret med. Det slutade med att jag åter fick agera frisör i eftermiddags.

Slutet gott allting gott.