Sitter här på min ingrodda plats i hörnet av soffan och försöker erinra mig hur det jag äter egentligen smakar. Just nu smakar det bara förkylning i min mun och chokladen jag just smällde i mig hade lika gärna kunnat vara ren skit eftersom jag bara njöt av en smak jag endast minns. Men om det faktiskt var ren skit hade jag nog spytt eftersom jag hade fått panik över att inte veta hur illa skiten egentligen det smakat när det legat i min mun. Den kontrollen hade jag i alla fall velat ha om det olyckligtvis hade inträffat. Minnet av smaken på mintchokladen var i alla fall jättegott! En 200 grammare som en voluntary pojkvän hjälpte till att äta upp, vilket dämpade ångesten över att jag faktiskt inte ätit upp hela kakan alldeles själv. Han hjälpte mig minsann med ca 20 hela gram! Längre hann han inte.

På tal om choklad och alla jobbiga människor som ljuger när de säger att de faktiskt älskar mörk choklad mer än den variant jag åt, bara för att verka trendnyttiga. Jag vet inte, men jag har aldrig lärt mig att tycka om mörk 70% choklad. Jag kallar det för äkta choklad när skiten består av ca 70% mättad kakaomassa (fett) och endast 30% ren kakaoböna plus andra tillsatser. Alltså helt omvänt. För det är faktiskt sockret och alla raffinerade lustar jag är ute efter när jag doppar munnen i det. Jag kan inte vara nyttig när jag äter choklad och jag avundas alla som inte ens tål att titta på andra chokladkakor än 70% och uppåt. Ska jag vara nyttig så äter jag inte choklad överhuvudtaget och ska jag vara onyttig är jag det på riktigt.

Så jag sitter här och är som bekant sjuk. Försökte gå ut och handla idag i butiken nedanför. Panta flaskor och köpa nyttigt. Längre kom jag inte innan kallsvettningarna hoppade över mig som läskiga grodor och konditionen svek. Så jag hamnade direkt i soffan. Städdag och en middag uteblev. Helt sjukt slappt. Längesedan jag var med om detta. Men så försökte jag göra det till en "flötdag" som vi säger ute i bonnaslätta. Flöt sa han med höjda ögonbryn? Ja flöt, sa jag. Det var på den tiden när jag var nyinflyttad i storstaden och fortfarande vårdade om min dialekt. Jo men det är när någonting är riktigt flottigt, frityrstektdrypandes, förklarade jag. Så garvade vi och drog iväg till McDonkken klockan halv tio på morgonen. Jag hade fortfarande på mig kortkjolen från kvällens ståhej.

Så min flötdag idag har gått ut på att vila, surfa, snaska och tillverka olja av mitt otvättade hår. Alla mina favoritbloggar har lästs tusen gånger om tills "Page cannot be loaded" kommit upp när jag envist försökt uppdatera på F5. Flera Dagens Outfits har synats ända ut i sömmarna, jag läst om inbillad depression och vart med om kärleksförklaringar till inlägg.

På tal om kärleksförklaringar och relationer. Vi satt och disktuterade det häromdagen i fikasoffan på jobbet. Just det där med relationer och alla patetiska insändare i dagstidningarnas sista sidor. Just sådana patetiska insändare som jag en period längtade efter någon gång skulle vara riktad mot mig. I början när jag var en nyinflyttad storstadsbo lusläste jag insändarsidorna varje dag. Det var höjdpunkten på dagen. Ibland köpte jag en påse godis och kurade upp mig i sängen på hyresrummet ute i förorten och ägnade en lyrisk minut åt insändardelen. Jag väntade på att alla smygblickar som utbytts mellan mig och främlingarna på tunnelbana och buss skulle leda längre. Jag väntade på att vara "Du vackra kvinna, långt mörkt hår med vackra ögon och leende onsdagen kl 09.45 på gröna linjen mot Hässelby". Detta inträffade aldrig förutom att min allraste hjärtevän, som visste att jag hade en fetisch på sådana insändare, skickade in en otroligt fin sådan riktad till mig. För min skull.

Tillbaka till fikasoffan på jobbet och snacket om en del patetiska människor bakom insändarna. Min kollega berättade om att han en gång läst en alldeles säregen insändare som lydde något i stil med "Du som sov över hos mig inatt och stack, du tog inte bara min oskuld utan även nycklarna till tvättstugan."