De har hittat mig! De har intagit sin plats hos mig och gör det surt för mig just nu. Just idag när dagen stavas f r e d a g och jag få börja leva igen lagom till helgen så hoppar de på mig, slår ner mig och gör mig svag. Jag kan inte enss kriva br a ida. Så jag ligger här och gnuggar mot sköna soffan iförd mjukisbyxor, tälttischan och storkoftan i turkost. Det du! En Dagens Outfit på detta skulle vara toppen va! Jag är ju så fräsch med hår som droppar fett, en värk som trollar bort kroppssmidigheten och snorkråkor som rinner ner, hinner inte stoppa, rinner nerför backen mellan näsa och överläpp, hamnar på amorsbågen, var är pappret, tar sats, snabbt papper, splatschar på tungan och smakar grönsurt. Så där ja! Så kan det gå när de våldtar mig dessa grymma baskilusker.

Men det är skönt att inte göra någonting alls, bara ligga här med soffan och lukta på förkylningen. Som i en pakt avlöser alla amerikanska talkshows varandra bakom tvflimret. Hej och hå, nu ska vi le otroligt mycket så att våran tandblekning lyser genom rutan. Nu ska vi gestikulera överdrivet när vi intervjuar och helst babbla på så mycket vi kan och ständigt läska tittaren med korta "coming ups". Så ska vi konstantera något, predika och höra publikens påtvingade jubel och applåder öka i en våg av smickrande decibel. Och sedan ska en eller två uppsminkade kvinnor, lika pliktskyldigt som ett äktenskap, le "the smile" och nicka instämmande åt programledaren samtidigt som kameran zoomar in ansiktet i macro från sidan. Och så gråter vi en skvätt i publiken och får med personen i soffan på andra sidan rutan. Så stereotypt, så amerikanskt och så underhållande!

Vi är samlade här idag; datorn i min famn och jag i soffans sköte. Jag surfar runt och letar, läser lite googlad fakta om framgångskonceptet Weekday. Öppnar burken med colan som var tänkt till lunchen på jobbet. Känner kolsyran sticka till lite i halsen, bedöva och skapa lustar.

Jag brukar alltid säga att jag inte har tid att bli sjuk de fånger det händer. Men när har man egentligen tid till att vara sjuk? Det är inget man har på sin priolista direkt. Inget man strax skall bocka av och se till så att det blir gjort. Så jag har börjat lära mig att när det plötsligt händer så händer det. Precis som med Triss. Och visst fan blir man glad av att vinna pengar! Så varför inte vara glad av att bli sjuk? Åtminstone acceptera det. Det finns inget man kan göra åt saken och det är faktiskt en jävligt bra anledning till att inte känna sig som en myglare när man är borta från jobb och plikt för en dag.