För en vecka sedan gick jag in på Pressbyrån på väg hem från jobbet. Det var fredag och tjejen i kassan var extra tjenis med mig. Så när jag kommer in står hon och grejar med alla sallader och mackor som finns till lunchmat. Du vet sallad som bulgursallad med kräftrumpor. Så frågar jag lite skämtsamt om hon tänkt käka upp allt varpå hon säger att det bara är att ta hur mycket jag vill eftersom allt ändå skulle slängas precis då, för att butiken har stängt under helgerna och hinner bli lagom gammalt - icke säljbart  till måndagen. Jag står och tvekar någon sekund och tar beslutet att inte kånka hem sallader och mackor som ändå inte äts upp. Så frågar hon mig ännu en gång medan hon fortsätter att bocka av maten och sedan slänga den i papperskorgen bakom sig. Den fredagen gick jag hem utan någon mat med mig.

Så nämner jag grejen för pojkvännen här hemma och kommer på att hans favorit; renskavs-sandwich fanns med i högen av det som skulle slängas. Jag ser hur det vattnas i munnen på honom och planerar redan måndagen efter (läs i måndags) att ta vägen förbi Pressan på fredagen för att roffa lite gratiskäk. Gratis är ju alltid gott liksom. Jag plitar ner det som ett kom-ihåg i kalendern och fredagen närmar sig med stormsteg.

Så nu i fredags hoppade jag in i butiken med jakt i blicken och glansiga ögon. Tittar först åt kassan och sen åt kyldisken och så åt kassan igen. Det var inte tjeniskompisen som stod där, det var sura finnepinnen. Och hon stod utan varken mat på disken eller i munhålan. Och kyldisken var fin och helyllefylld. Ok, ingen idé att fråga men jag gör det ändå och kanske borde ha skitit i det:

Jag: Heej. (ler som fan) Du har inte möjligen "wastat" någon mat idag, säger jag och letar med blicken bakom disken?

Hon: Va??! Va menarr doo??

Jag: Ja, alltså, du har inte slängt någon mat idag som ni brukar göra på fredagar... som jag skulle kunna ta?

Hon: Jasså! Det vet jag inget åm!? NEJ, det harr vi inte! INGEN mat. Vi slängerr inte forräns stänngnink!!

Jag: Nähä... Ok, hörde bara något om det från en annan gång...

Tystnad...

Så drar jag mitt kort genom maskinen för att betala för ett planerat förkläde; en OLW-påse blandade nötter.

Jag: Jaha,det blev 22 kr..? Det kostade 20 förut...

Hon: Jaha! Jåå, josst det! Det är nutt priss! (ler lite generat över missen att varan inte är ommärkt på hyllan)

Jag: Det är lugnt, ingen fara. (skapar medkänsla) Heeejjdåå, ha det bra!

Hon: Jaa, heejdå..!

Och allt detta offrande för en jäkla renskavs-sandwich. På måndag kommer stackars tjenistjejen på Pressan få skäll av finnepinnen. Och bratsen på Östermalm kommer att  skratta åt mig!